Kultur och omställning

Det krävs ett bra kulturklimat för att omställningen till ett hållbart samhälle ska fungera.

kulturen-det-ar-vi-det-ny
För att individer och grupper av människor ska kunna utveckla en egen kultur utifrån de omständigheter de lever under krävs att det finns vida ramar för deras möjligheter att skapa mening och identitet – en kulturell mångfald, yttrande- och tryckfrihet, föreningsfrihet med flera medborgerliga rättigheter. I mycket handlar det om ett utrymme att tänka och besluta i frågor som angår den egna vardagen. Om sådana möjligheter saknas finns utrymme för destruktiva motkulturer.
En kulturskapande process är extra angelägen i en värld med snabba förändringar. Arbetsförhållanden, familjebildning, resmönster, konsumtionsmönster, umgängesvanor, mediaanvändning och sätten att skaffa information om omvärlden förändras i snabb takt. De här förändringarna måste vi alla förhålla oss till på något sätt, ta ställning. Problemet gäller inte minst oss i de materiellt rika länderna. Diskussioner om kultur och utveckling hamnar alltför ofta i utvecklingsländernas problem, som om vi i materiellt rikare länder inte hade behov av sådana diskussioner. Ibland är det tvärtom, att vi – utsatta för ett högljutt informationsbrus – har större behov av eftertanke.
För att den kulturella dynamiken ska fungera behövs det mötesplatser, fiket, tidningen, föreningen, biblioteket, böcker och bokförlag, muséer och teatrar. Och det behövs människor som arbetar mer eller mindre professionellt med att få den kulturella utvecklingen att vara dynamisk. Man kan alltså se konstnärer och kulturinstitutioner som hjälpmedel för att kulturen ska fungera bra. Subjekt är alla människor i samhället och vårt gemensamma bygge av vad som är meningsfullt i världen.
Har vi ett bra kulturklimat i Sverige, som kan möta de enorma utmaningar vi står inför?

  • Det är dubbelt: Sverige har en jämförelsevis utbredd förståelse för att vi ska ha demokrati och vi har regelverk som bidrar till att upprätthålla formella demokratiska fri- och rättigheter. Men ökat marknadstänkande och ökad ojämlikhet gör att demokratin blir allt mindre självklar.
  • Sverige är däremot ett av de mest marknadsorienterade länderna i världen. Det slår hårt mot kontroversiell debatt och konstnärlig verksamhet. Medierna är hårt kommersialiserade.
  • Sverige har (åtminstone haft) världens bästa infrastruktur på kulturområdet, många bibliotek, teatrar, konsertlokaler, musikskolor och liknande.
  • Sverige och Norden har en globalt unik folkbildningstradition med stor bredd och folklig förankring. En del folkhögskolor har kvar sin gamla folkbildande roll, andra blir städgummor åt en illa fungerande integration. Och vad gör studieförbunden? Sker det något viktigt där?
  • Med ökade ekonomiska/sociala klyftor har vi fått ett hårdare debattklimat där dialog i en del fall verkar omöjlig. Här kan den digitala mediestrukturen tänkas bidra, människor väljer allt snävare vad de ska ta in utifrån egna intressen.
    Hur stort är det mentala utrymmet för att tänka och diskutera fritt? Vi har ett hårt medietryck, dränkta av information som i det mesta avleder oss från att fundera över väsentligheter.

Har vi ett bra kulturklimat i Falun?

  • Förutsättningarna med världsarv, många kulturinstitutioner, kulturutbildningar och många konstnärer finns. Men det är tveksamt om vi har ett levande kulturklimat
  • Demokratisk tradition. Spökar traditionen fortfarande där Stora bestämde allt? Och i den kommunala förvaltningen tycks det inte vara självklart att avhålla sig från bjudmiddagar, bestickning eller spritlangning, inte heller självklart att ha en bra dialog med faluborna. Formellt arbetar kommunen med förändringar. Det viktiga är ändå att ett demokratiskt synsätt kommer in, hos tjänstemän, politiker och invånare.
  • Falun har ett antal lokala medier på plats – två dagstidningar, ett veckoblad, radio och TV.
  • Engagemanget för samhällsfrågor är inte särskilt stort, dagstidningarna är särskilt svåra att engagera.
  • Intresset för stora miljö- och omställningsfrågor tycks ljummet bland beslutsfattarna. På stora konferenser om klimat, trafikfrågor och sådant ideella organisationer ordnar saknas de för det mesta.
  • I planeringsfrågor är handel och bilism viktiga. Sådant som kan bidra till falubornas trivsel – en fin och trivsam stadsmiljö med bilfria områden, uteserveringar, parker och närhet till vatten, närhet till natur för lek och rekreation – tycks vara icke-frågor.
  • Tillgången till alla kulturhistoriska värden, bland annat kopplade till Falu gruva och Unescos världsarv, förvaltas dåligt. Det som skulle kunna kännas som en kulturstad blir mer som ett externt köpcentrum.
  • Det tycks saknas en kreativ miljö där kopplingen kultur – utveckling kan blomstra. Det finns en och annan aktivitet men inte en hel miljö där olika initiativ kan befrukta varandra.

Omställning Falun har försökt nysta i kulturfrågorna kopplade till hållbar utveckling vid den nationella omställningskonferens vi ordnade på Främby udde i september 2016. På den här webbplatsen finns mycket material från både den konferensen, hållbarhetsfestivalen HåFFA och ett fredsseminarium, Kultur som fredskraft. Läs mer här.

Den här vintern – 2017-18 –  har det blivit extra tydligt att cyklister knappt är några riktiga invånare. Vi jobbar vidare med cykelfrågorna. Cykelinfrastrukturen är bara en bit i en större helhet. Från kommunens sida saknas det mycket i inställningen till stadsmiljön och trafikplaneringen. I det paketet ingår planering som kan lyfta fram Faluns världsarv. DD publicerade en text 7 april 2018 som kanske kan vara av intresse. Ett häftig bildmontage av Staffan Björklund ingick också, se  http://www.dalademokraten.se/dalarna/bernt-lindberg-kulturstaden-falun-lagger-inte-bara-ner-bibliotek-och-fritidsgardar-har-finns-ett-synbart-ointresse-for-varldsarvet-och-en-stadsmiljo-som-kan-stodja-kanslan-av-att-det-ar-ett-varldsarv