Mänskliga möten istället för rasism och näthat

Röda rummet

Dala-Demokraten fyller hundra år och en del i firandet var Röda rummet de luxe, en heldag på Liljan i Borlänge 30 november. Ur ett varierat program följer här några teman med utdrag ur olika programpunkter. Mycket får inte plats alls i det här saammanhanget, där fanns sång och musik, diskussioner mellan kulturredaktör Ulf Lundén och flera olika författare, det var diskussion med en författare som inte kan återvända till sitt hemland och Robert Nyberg satirtecknade live med hjälp av publiken.

Några genomgående teman handlade om invandring, högerextremism, mediernas roll och lite om vänsterns kulturpolitik. Ganska mycket av innehållet går att koppla till ett socialt hållbart samhälle, de stora brister vi ser idag och möjliga vägar mot något bättre.

Rasismen breder ut sig – SD är stora i Borlänge

Sverigedemokraterna i Borlänge fick 19 procent av rösterna i förra kommunalvalet.

Dhifon Sheik Ali, ordförande i Borlänge ungdomsråd: Varför röstar folk på SD? Folk känner att de är ignorerade av övriga partier. SD innebär en radikal ändring. Finanskrisen skapade arbetslöshet och folk ser det som politikernas fel. Och medierna sysslar med klickjakt, löpsedlar och stora rubriker.

Henrik Johansson från ”Inte rasist men…”: SD är duktiga på att släppa in folk. I kombination med att övriga partier inte gett svar på människors problem bidrar det till SDs popularitet. SD pekar tydligt långt framåt, pekar på en gemensam fiende.

 

 

 

Jonathan Lundqvist, Reportrar utan gränser, sade att Europa sjunker snabbare än andra världsdelar när det gäller demokratifrågor. I Europa är Norge fortfarande bäst på demokrati, sedan kommer Sverige. Det som händer är att människor isolerar sig i slutna grupper och de låter ingen utmana deras idéer, det blir en idémässig inavel. Istället för diskussion blir det polisanmälningar.

 

Kommentar: Det här är tre tydliga förklaringar till rasism och Sverigedemokraternas framgångar. De visar på brister i samhället och i den förda politiken som vi alla drabbas av.

Hur fungerar näthat, vilka står bakom?

19Stina Wollter, radiojournalist och konstnär, har blivit utsatt för många mordhot och periodvis levt med vakter.

-Jag har tagit bort posten, har kringskurit mig.

Henrik sade att det ofta är ett visst mönster. Han anklagades helt utan grund för hot mot dottern till en högerextremist. När någon skriver det på nätet är ett sjok av inlägg genast på gång. Det upprepas om och om igen. Det är alltså inte en jämn ström av inlägg, de kommer i sjok.

-Jag har gjort ett 20-tal polisanmälningar, i tio av dem var personer identifierbara, bara två har gått till rättegång.

Wollter:

-Hat är som kinesisk dropptortyr om det kommer 1000 i veckan. Vad är hat? Vi ska inte tysta andra utan ge andra yttrandefrihet. Men det är en otäck stämning på Twitter. För att komma tillrätta med det är det bättre med normer än med regeringsåtgärder.

20Alice Bah Kuhnke, demokrati- och kulturminister, sade att självcensuren breder ut sig. Museer vågar inte ta in viss konst. Journalister vågar inte göra vissa jobb av rädsla för hot.

Wollter sade att hon i ett par fall undersökte vilka som låg bakom hatmeddelandena. En var 15 år, en var 12!

24Stina Oscarson:

-De kommunicerar. Jag måste tvinga mig att förstå. Vi kan inte ha skapat en så fantastisk värld!

Kommentar: Det här är inte en skräckvision om framtiden utan en beskrivning av dagens verklighet för utsatta människor och samhällsfunktioner, de som ska bevaka samhällsutvecklingen och lyfta fram det som är sant. När självcensuren breder ut sig får vi allt svårare att veta vad som egentligen sker.

Medierna bör se på orsakerna till näthat och rasism

Henrik: Medierna ser på rasism istället för på politiken. Politikernas roll ska vara att diskutera politiken. Dåligt.

Dhifon: Skriv inte bara om händelser utan också om orsaker. Där missar medierna. Medierna ger en extremt orättvis bild där invandrare ses som en homogen grupp. Om en bil brinner är det unga invandrares fel.

7Lisa Pehrsdotter, redaktionschef på DD, sade att de gjort en undersökning av mediebevakningen av Tjärna ängar. Och bevakningen var skev, 80 negativa nyheter, 20 positiva. Men DD var bäst i sammanhanget.

-Tyvärr får vi inte information om det positiva som händer där.

Hur ska DD bevaka inför valet nästa år? Tidningen bör granska alla partier på samma villkor, ställa partierna till svars. Hur har SD skött sjukvårdspolitiken? Det är avslöjande. Henrik sade att Dalarnas Tidningar har gått igenom vad SD gör allmänt i politiken. Jättebra. De gör nämligen ingenting.

8Lars Nord, medieforskare på Mittuniversitetet, sade att det har blivit mer av opinionsjournalistik och brist på nyhetsjournalistik med granskning och fakta. Åsikter finns det så mycket av ändå.

Jonathan påpekade att det finns ett starkt personfokus i journalistkåren, en del lyfts till superstjärnor. Måste man ha byline? Ska journalisten vara skildrare eller aktivist?

 

Kommentar: Dhifons inlägg är viktigt. Medierna måste bidra till att göra tillvaron begriplig, speciellt när det händer otäcka saker som för många kan tyckas obegripliga. Det är ett vanligt fenomen att medierna visar upp det dramatiska som sker men inte förklarar orsaker eller möjliga lösningar (se nedan).

Och att lyfta fram ”intressanta” personer är en del av försäljningsstrategin.

Vad göra åt det? Personliga samtal, mötesplatser

-Ett fungerande civilsamhälle ger minskad kriminalitet, sade Dhifon.

Bah Kuhnke: Civilsamhället har en viktig roll. Det har saknats stöd. Vi vill stödja föreningslivet. Och polisen har fått mer pengar. När någon anmäler hatbrott ska det fungera. De har fått återrraporteringskrav.

Stina Oscarson: Mer utrymme för vett och etikett på nätet. Förebygg.

Jonathan: Man måste gå tillbaka till Gutenberg för att förstå förändringen. Det tar tid att hitta fram när medierna förändras. Idag finns en privatägd offentlighet. Vilket ansvar har ägarna? Ta tillbaka makten från multisarna.

Kommentar: Mycket viktiga inlägg! Utvecklingen är inte oförklarlig utan ett resultat av politiska beslut och marknadens stora dominans. Företag som Facebook och Google kan agera nästan helt fritt. När traditionella medier måste följa lagstiftning och ansvarig utgivare kan fällas för förtal, kanske dömas till skadestånd, klarar sig de globala nätföretagen utan att behöva ta ansvar. Utgå från att det är civilsamhället som är det viktiga. ”Ta tillbaka makten från multisarna!” Mer om civilsamhällets roll nedan.

Överlever demokratin det nya medielandskapet?

Medievärlden är i snabb omstöpning och det får konsekvenser för samhället i stort, för demokratin och det sociala klimatet.

Dala-Demokraten var nära konkurs men köptes av Mittmedia (en stor koncern med bl a Dalarnas Tidningar). Nu kommer det eventuellt en ny form av mediestöd istället för det gamla presstödet. Det nya stödet skulle hota DDs existens när pengarna sprids ut på flera medier.

13Per Bowallius, VD för Mittmedia, sade att det finns en vilja att fortsätta driva DD. Alla är inte liberaler och det finns en efterfrågan på Göran Greider. Men branschen kommer inte att ge ut papperstidningar så länge till. 40 procent av kostnaderna är tryck och distribution. Flera tidningar delar resurser för att klara situationen. 5 200 journalister har blivit 3 900 på ganska kort tid. Det vore bättre med ett tillfälligt statligt omställningsstöd.

12Göran Greider:

-Det läggs 2-10 miljarder kronor extra på försvaret. Presstödet stödjer en infrastruktur för demokratin! Det är snålt tilltaget. Ta demokratin på allvar! DD hade idag (30/11) en debattartikel av Peter Hultqvist och Alice Bah Kuhnke – rena stridsvagnen! Det är konstigt att (s) inte driver frågan om presstöd hårdare.

14Malin Ragnegård, Kommunals ordförande i Bergslagen, sade att medlemmarna ska kunna känna igen sig – ha kvar tidningen som idag, med en grundlig bas i demokratin. Man ska kunna lita på den.

-DD fungerar som bäst när den är inbäddad i en social rörelse, menade Greider. Den sociala organiseringen avgör hur medierna kan överleva. Men det finns idag vita fläckar i form av grupper av människor som inte nås av lokaljournalistiken.

Bowallius:

-Journalistiken är det viktiga, den kommer att fortsätta existrera i andra kanaler.

Fredrik Holmberg, Filmpedagogerna, talade om en exponentiell informationsökning. Det krävs ett mediekunnande hos publiken. Vi tolkar och omformar allt vi ser och hör. Framför allt den äldre generationen saknar mediekunnande. Unesco har engagerat sig i medie- och informationskunnighet.

Kommentar: Här utkristalliseras en viktig fråga: Vad ska medierna vara till för? Ska de vara strikt kommersiella företag som mest ska gå med vinst? Vi ser idag hur det blir mer av underhållning, också i nyhetsmedier, också i det som borde vara rena nyheter. Produkten ska gå att sälja och då måste budskapet vara lätt att svälja. Det gäller också Public Service och t ex bokförlag. Våld, olyckor och sex säljer.

Holmberg gav rader med exempel på hur medier kan förvanska verkligheten men glömde att tala om det som förmodligen är viktigast i sammanhanget – att när vi dränks i en flod av information är det lätt för oss att avskärma oss från annat än underhållning. Det blir för mycket. Informationsflödet tar också död på kreativiteten om vi inte stänger av ibland, vi får aldrig tid att tänka fritt. Det är en farlig utveckling.

Diskussionen om att det är ”min” tidning tror jag också är viktig. Den behöver vara inbäddad i ett socialt sammanhang. Därmed inte sagt att den ska vara enbart för små, isolerade grupper som bara vill höra det de redan vet.

Vi behöver möten och samtal om vad som är viktigt i livet

-En vän till Nelson Mandela sade till mig att nyckeln till att förändra världen ligger i relationen människa till människa, sade Bah Kuhnke.

Calle Nathanson, Folkets hus och parker, informerade om att de försöker få till ett hus i Tjärna ängar, som en social mobilisering. Det gör man också i andra segregerade områden. Huset blir viktigt för samtal. Bildnings- och kulturfrågan är inte tillräckligt politiskt förankrad hos partiledarna. Vilket liv ska vi ha? Vilket samhälle?

Greider: Det ligger en utopi i platsens betydelse och det fysiska mötet.

Oscarson: Om vi som individer tar till oss kulturen kan vi bli politiska varelser, påminnas om vad som är viktigt i livet. Vi måste ha tillit till kulturen. Vi lever i olika verkligheter men kan mötas i konsten, det handlar om existentiella villkor, kulturen kan binda ihop människor. Det är farligt med separatism.

Wrangborg

Jenny Wrangborg, författare: Kulturen är inte bara något för fritiden, också för jobbet. (Hon har bl a skrivit boken Kallskänkan.) Ha en kultur som beskriver arbetslivet. Det är viktigt att få sin egen verklighet beskriven.

Kommentar: Här finns två spår, dels om hur konst och kultur kan bidra till att vi förstår verkligheten bättre, dels om hur viktigt det är med mänskliga möten på verkliga, fysiska platser. Medan kulturkommunen Falun lägger ner bibliotek och fritidsgårdar bygger Folkets hus och parker nya möteslokaler i krisande områden för att människor ska hitta meningsfullla sammanhang och må bra. De har förstått betydelsen av möten.

Och Jenny Wrangborg har en poäng i att kultur är något som oftast ses som en fritidsaktivitet och inget för arbetsplatser. Där är det effektivitet och lönsamhet som gäller.

Mellansnack

Mellan de olika programpunkterna hann jag diskutera med en rad olika personer. Några korta rapporter:

Med redaktionschefen Lisa Pehrsdotter tog jag upp deras bristande bevakning av hållbarhetsfrågor i DD och berättade om mötet med lokala redaktionschefer vi försökte arrangera för några år sedan, där ingen kom. Men Pehrsdotter höll med om att de är dåliga på hållbarhetsfrågor. Hon verkar allmänt ha en självkritisk inställning, ingen försvarsattityd. Bra. Kanske kan det bli en fortsatt diskussion.

Av en slump höll jag Göran Greider sällskap när han åt en försenad lunch. Jag berättade att vi börjar bli många som reagerar mot falupolitikernas ointresse för en fin miljö och världsarvet Falun, där stadsmiljö. trafikplanering, planering av grönska och en fin arkitektur hänger ihop. Greider har haft en serie texter i DD om den lokala platsens betydelse och han refererade till sina tankar där. Jag berättade att vi haft besök av Svenska Unescorådets chef som blev upprörd när han hörde om Kvarteret Teatern vid Gruvgatan, huset som ska bli ett bullerplank för att skydda boende mot buller och luftföroreningar när politikerna inte kan tänka sig att minska biltrafiken. Detta i ett område som ingår i Unescos världsarv. Greider önskade oss lycka till.

Ulf Lundén, kulturredaktör på DD, visade sig intresserad av en text om just det jag berättat för Greider om.

 

Text & bild Bernt Lindberg