Lokalt föreningsSAMarbete för politisk påtryckning

Många deltagare i omställningsnätverket har stor erfarenhet av lokal utveckling, både i stad och på landsbygden. Men jobbar miljörörelsen och omställningsrörelsen på rätt sätt? Många av oss arbetar ideellt med små resurser. Kan vi ta vara på dem på ett bättre sätt? Kan vi samarbeta bättre för att få större genomslag, kanske efter en modell från Uppsala eller Hedemora där många lokala föreningar samarbetar?

14Gunilla Meurling, Uppsala, är engagerad i Hållbara Uppsala. Hon berättade om hur ideella organisationer kan arbeta på ett bra sätt med kommunen. Tillsammans med Klimataktion, Naturskyddsföreningen, Jordens vänner och Toaletter utan gränser gjorde Hållbara Uppsala en skugg-ÖP, ett alternativ till kommunens förslag till översiktsplan. Ambitionsnivån är hög, det handlar om både klimat och sociala frågor. Skugg-ÖPn görs i form av en utställning som ska ha 12 skärmar, hittills är sex av dem klara. Skärmarna lämnas in till kommunen som ett remissvar på förslaget till ÖP. Kommunalråden är positiva. Skärmarna finns på nätet.

-Vi har samarbetat med politikerna. Vi ville veta vad som var på gång. Och vi diskuterade med Vattenfall som äger Uppsalas fjärrvärmeverk. Det finns tjänstemän med i vår grupp och det är bra men frustrerande med deras stuprör när vi har visioner. Uppsala har också ett miljöråd sedan 90-talet, med egna stadgar. Där finns vi med. Rådet är rådgivande, kommunfullmäktige fattar besluten.

-I Uppsala är miljöföreningarna en väg in för att påverka politiken. Men miljörörelsen måste veta vad man vill för att få ett utbyte.

-Tjänstemännen har skapat Uppsalas lokala Klimatprotokoll för att mäta och komma med klimatåtgärder. Företagen hakade på och sedan kom vi med på sladden. Men när vi börjat arbeta med visioner kommer företagen och vill vara med. Och en framgångsfaktor har varit att vi litar på våra idéer – detta är det bästa för Uppsala! Och vi tror att vår vision kan bära.

hedemorakulturs-webbplats

Gemensam hemsida för 65 aktörer

Linnéa Kärvemo, Hedemora, finns med i gruppen som startade hedemorakultur.se.

– Hedemorakultur är en förening som bildats utifrån frustrationen bland kulturaktiva att inte kunna styra vad man ska marknadsföra. För två och ett halvt årt sedan startade vi Hedemorakultur. För att visa bredden på den kulturella verksamheten i Hedemorabygden driver vi en webbsida, med evenemangskalender och presentation av de kulturaktörer som väljer att bli medlemmar. Vi är idag 65 medlemsaktörer, både föreningar och individer.

-Detta har även givit andra samordningsvinster. Om vi är många så lyssnar kommunen, de ser att vi har en levande verksamhet. Tillsammans är vi starka!

8Men alla har inte samma positiva erfarenhet. Eva Janstad, på Friteatern som turnerar runt om i landets byar, sade att många byföreningar inte får det ekonomiska stöd de skulle behöva, kommunerna förstår inte värdet med deras aktivitet.

Hur ska omställningsgrupper stärka varandra?

En arbetsgrupp på omställningskonferensen diskuterade lokala nätverk. Regionalt nätverkande kan kanske vara ett stöd? Flera initiativ finns. Och kanske kan det komma erbjudanden från det nationella omställningsnätverket – tips på kontakter och inspiratörer, förslag till analysverktyg och hur lokalgruppen kan prata med kommunen, hur den marknadsför sig, om sociala medier.

Arbetsgruppen runt organisering föreslog en rad samarbetspartners: kyrkan, diakonin, kooperativa banker, folkbildningens parter (t ex FOLAC, Folkbildning – Learning for Active Citizenship, se http://www.folac.se), NSF (The Public Health and Saftety Organization, http://www.nsf.org), sametinget, ekobyar, Nordbruk och Småbrukarna.

Eftersom det kan vara jobbigt att arbeta med omställningsfrågor behöver vi stöd av varandra. Det är kanske det viktigaste skälet till en konferens som den här. Men det behövs också mer löpande stöd. Och vi behöver påminna oss om den vision vi har och hur vi ska utveckla den. Här kan det vara fruktbart att skilja på omställningsrörelsen som ideell rörelse och som organisation.

-Den trojanska dalahästen, sade någon.

Text & bild Bernt Lindberg