Mångfaldskonventionen – tillkomsthistoria och delar av särskilt intresse

Går Unescos konvention om kulturell mångfald att använda i fredsarbete?

Våra utgångspunkter: Samexistens och konfliktlösning istället för krig och väpnade konflikter. Men idag ser vi retorik som under kalla krigets dagar, aggressivitet och upprustning. Det börjar ändå dyka upp nya tankar och arbetssätt om hur man kan arbeta förebyggande, få ”den andre” att bli begriplig, framstå som mindre farlig. Ett stöd för ett sådant arbete, med kultur som redskap, går att hitta i Unesco-rapporten Vår skapande mångfald, i viss mån också Unesco-konventionen om kulturell mångfald. Här en sammanfattning av vad som står i en rad dokument kopplade till Unescos mångfaldskonvention.

(Unesco står för United Nations Educational, Scientific and Cultural Organization)

Kort historik

Unesco bildades efter krigsslutet 1945. Stadgan för Unesco inleds så här: ”Eftersom krigen har sitt ursprung i människornas sinnen, måste försvaret av freden också byggas upp i människornas sinnen.”

carl-johan-kleberg_frilagdPå en idé från Carl Johan Kleberg, Kulturrådet, om att skapa en kulturens Agenda 21 lyckades Norges representant i Uneso genomdriva beslutet att Unesco skulle tillsätta en ”oberoende världskommission för kultur och utveckling”. Det gjorde 1991 under ledning av FN:s tidigare generalsekreterare Javier Pérez de Cuéllar.

Kommissionen kom 1995 med sin rapport Our Creative Diversity, på svenska Vår skapande mångfald året efter.

På förslag från kommissionen ordnades en stor global Unesco-konferens i Stockholm 1998, Intergovernmental Conference on Cultural Policies for Development, 30 mars – 2 april. Vid konferensen antogs en handlingsplan, Kulturpolitik för utveckling (Sv Unescorådet skrift 3/1998).

Parallellt med den konferensen fick konstnärer från hela världen möjlighet att träffas och diskutera samma tema. Resultatet blev en rapport, Towards a Cultural Agenda 21, KLYS World Conference on Culture Hässelby Castle, 1998.

På initiativ från Kanada bildades två parallella nätverk som skulle arbeta vidare med det som kommit ut ur de två mötena i Stockholm. Runt 35 kulturministrar bildade ett nätverk (INCP), konstnärer och kulturorganisationer ett annat (INCD). Nätverken hade delvis gemensamma möten på olika håll i världen.

Arbetet utmynnade så småningom i slutsatsen att Unesco borde anta en konvention som reglerar kulturfrågorna. Det fanns två huvudspår, dels om kulturen som grund för utveckling, dels ett defensivt, många regeringar och kulturarbetare såg ett stort hot i handelsintressen med World Trade Organisation och USA i ledningen. Skulle kulturfrågor underordnas handelsregleringar (där det bl a skulle betraktas som en otillåten snedvridning av frihandel att ge kulturstöd till t ex nationell filmproduktion)? De bägge nätverken levererade underlag till Unesco med en nedtoning av dimensionen kultur – utveckling.

På rekordtid tog Unesco fram en konvention som antogs av generalkonferensen 2005, Konventionen om skydd för och främjande av mångfalden av kulturyttringar. USA och ett par ytterligare länder försökte avstyra den men den både antogs och ratificerades på rekordtid.

År 2010 ordnade Sverige en internationell uppföljningskonferens, Stockholm +5.

(I ovanstående arbete har Bernt Lindberg deltagit i arrangerandet av den parallella konstnärskonferensen 1998, i framtagning av rapporten från konferensen, i det globala konstnärsnätverkets arbete och i arrangemangen runt Stockholm +5.)

Innehåll i Vår skapande mångfald av betydelse i vårt sammanhang

var-skapande-mangfaldUr Javier Pérez de Cuéllars förord: ”…utvecklingsarbete ofta misslyckas ‘därför att den mänskliga faktorns betydelse – det komplexa nät av relationer och åskådningar, värderingar och drivkrafter som utgör kärnan i varje kultur – undervärderas i många utvecklingsprojekt’.”

”Att infoga kunskaper om kulturella faktorer i de bredare utvecklingsstrategierna och ett mer effektivt handlingsprogram måste vara nästa steg i nytänkandet. Det är denna väldiga utmaning som vår kommission nu står inför.”

Och han skrev att det kalla kriget dolt motsättningar och lett till begränsade konfrontationer. Det är inte acceptabelt. ”Det var samtliga medlemmars övertygelse att en utvidgning av människans utvecklingsmöjligheter, precis som freden och demokratin, måste förankras i den etik och de värderingar som ligger till grund för folks beteende i vardagen.”

”Alla medlemmar (i kommissionen) var övertygade om att kulturen är den viktigaste faktorn för att förklara att förändringsmönster varierar och att den är en avgörande faktor, om inte själva drivkraften för en hållbar utveckling eftersom både attityder och livsstil styr vårt sätt att hantera våra begränsade och icke förnybara resurser.”

Sammanfattningen: ”I all sin mångfald har kulturerna vissa grundläggande värderingar gemensamma som tillsammans bildar en grund för en global etik.” Och fred är en viktig princip i den globala etiken. Ett av syftena med kommissionens arbete är ”att säkra en varaktig minskning av antalet krig och interna väpnade konflikter genom mänsklig utveckling.”

En ny global etik: Vi måste söka kärnan i den gemensamma etiken och se etiken som ett åtagande. Individer och grupper har rätt till kulturell frihet. Kommissionen för globalt styrelseskick citeras. Man säger att tillståndet i den framväxande globala gemenskapen kräver att ”vi utvecklar en global etik som gäller alla som deltar i världspolitiken. Resultatet beror sedan på förmågan hos människor och regeringar att brygga över trångsynta egenintressen och enas om att mänsklighetens intressen i stort bäst gagnas om man enas om gemensamma rättigheter och skyldigheter.” (s 34) ”…en global etik innefattar ett starkt engagemang för fredliga konfliktlösningar och öppna förhandlingar.” (s 46) Fredskultur skapas i en ”process där positiva attityder till fred, demokrati och tolerans skapas genomutbildning och kunskap om olika kulturer”. ( 47) Alltså förebyggade fredsarbete som kräver att alla parter i en konflikt deltar. Men de rika länderna är inte beredda att leva upp till samma moraliska principer som de tvingar på fattiga länder. Det behövs också ett etiskt system för multinationella storföretag. Deras maktmissbruk behöver begränsas.

Ett åtagande för pluralism ”…ofta tvingas – och fortsätter ursprungsbefolkningar att tvingas – ifrån sitt land, tidigare med våld och numera med den planerade utvecklingens hjälp (vattenkrafts- och bevattningsprojekt, gruvdrift, militära installationer, vägar och järnvägar, naturskyddsområden, parker och växande städer). Eller också nekas de tillräcklig politisk representation i frågor som direkt berör dem ska avgöras.” ”Genom kulturellt folkmord förlorar en bestämd kultur sin identitet, sitt land och får sina resurskällor utarmade, dess språk, sociala och politiska institutioner kan inte användas i full utsträckning…” (s 69)

”…freden – om den ska bli varaktig – måste grundas på ett erkännande av mänsklighetens intellektuella och moraliska solidaritet.” ”Det bästa sättet att tillgodose etnisk mångfald är att man utifrån värderingar som kan delas av alla etniska grupper i nationalstaten skapar en känsla av att nationen är ett medborgarsamhälle.” (s 74)

Kreativitet och makt: Begreppet kreativitet behöver breddas, det handlar inte bara om konstnärer. Teknologiska framsteg har inte kommit alla till del. ”Det är viktigt att innehåll och kunskap växer fram på lokal nivå och att man inte förlitar sig på kunskaper och system som skapats på annat håll.” (s 90)

Kulturen och miljön: Vem har makten över miljön? ”På många områden råder en slående samstämmighet mellan modern vetenskaplig kunskap och traditionella kunskaper och metoder. Ursprungsbefolkningarnas ekologiska kunskaper och traditionella förvaltningsmetoder erbjuder lösningar som inte bara bygger på generationers experiment och iakttagelser utan som också är förankrade i lokala värdesystem och sätt att tolka världen.” (s 210) ”…ekologin inte längre enbart en fråga om resurshantering utan mer om vem som har makten att utnyttja naturen.” (s 211) En stor utmaning är att stärka de kulturella dimensionerna i förhållandet mellan miljö och utveckling.

En omprövning av kulturpolitiken. ”Om man ser kulturen som grunden för all utveckling, måste kulturpolitiken breddas avsevärt.” (s 233) ”Kommissionen anser att tiden nu är inne för att ta ett samlat grepp och att olika aktörer i samhället tillsammans stakar ut vägar för mänsklig utveckling med beaktande av de kulturella aspekterna och att dessa aspekters betydelse alltså erkänns.” (s 234) ”För att uppmuntra kreativitet krävs insatser som tillåter konstnärer och allmänheten att tillsammans delta i arbetet med att skapa en rikare miljö.” (s 244) ”Lokalt förankrade kreativa verksamheter bör värderas högt och ges stöd.” (s 244) ”Även om regeringar drivs av demokratiska och sociokulturellt förankrade värderingar när de omformulerar sin kulturpolitik anläggs fortfarande relativt sällan en övergripande syn på behovet att stärka konstens positiva roll i utvecklingen, för att främja ömsesidig förståelse och för samarbete.” (s 248-49) ”Frivilligorganisationer är viktiga för den kulturella utvecklingen. (—) …lokalsamhällenas egna organisationer har en avgörande roll att spela, i synnerhet för att mobilisera fattiga och människor utan inflytande.” (s 255)

Internationellt handlingsprogram: Kommissionen föreslår en rad initiativ på forskningens område. Ett internationellt forsknings- och handlingsprogram föreslås arbeta med sambandet mellan kultur och utveckling. (s 276)

De väpnade konflikternas karaktär håller på att ändras. De ”förekommer i ökande utsträckning mellan människor och inte mellan nationer. (—) Den bakomliggande orsaken till många konflikter är den brist på utveckling, som leder till en ökande våg av mänsklig förtvivlan och vrede. (—) I konfliktsituationer som de nämnda är det fel att skicka in soldater. Hellre utveckling på landsbygden idag än soldater i morgon, militära ingripanden kan förebyggas med utvecklingsinsatser. (—) Som FN:s generalsekreterare påpekade år 1994: ‘Det är dags att väga det gamla åtagandet för territoriell säkerhet mot ett nytt åtagande för mänsklig säkerhet: att istället för att garantera säkerheten med vapnens hjälp övergå till att trygga säkerheten genom utveckling … FN kan inte längre utkämpa morgondagens strider med gårdagens vapen.’ (Boutros Boutros-Ghali)” (s 277-78) ”Kommissionen rekommenderar därför med eftertryck (—) att FN:s utvecklingsprogram (UNDP) och Unesco tillsammans med andra organ tar ledningen i arbetet på att hjälpa länder att utforma nya strategier för utveckling som bevarar och berikar deras kulturvärden och etniska arv istället för att förstöra dem….” (s 278)

Det behövs regler för skydd av kulturella rättigheter som mänskliga rättigheter. Omfattande brott mot mänskliga rättigheter har ofta kulturella motiv. Förföljda individer har inte tillräckligt skydd i det regelverk som finns för mänskliga rättigheter. Det behövs också en omprövning av den internationella proceduren för åtal mot bott mot kulturella rättigheter, alltifrån förföljelser av individer till ”etnisk rensning”. En domstol på området skulle kunna bli en del av den internationella brottmålsdomstolen i Haag. (s 287-89)

Det är ”inte möjligt att utveckla en global etik och att genomföra lagar om internationellt uppförande om inte stormakterna är villiga att underkasta sig samma gemensamma regler som det övriga globala samfundet.” (s 290) Och ”Samma globala etik bör gälla för säljarna av vapen som för köparna av dessa – enligt samma principer som drogproducenter och drogkonsumenter måste hållas ansvariga för sina handlingar.” (s 291)

Och under rubriken ”Ett FN för folket” sägs att ”Tiden är inne för FN att i praktiken omsätta vad man predikar för andra: ett ökat deltagande av dem vilkas liv påverkas av de beslut som fattas. Frivilligorganisationer, privata stiftelser, representanter för ursprungsbefolkningar och kulturella minoriteter, internationella företag och fackföreningar, parlamentsledamöter samt olika representanter för det civila samhället måste också delta…” ”…dags att återupprätta folkens överhöghet i de internationella organisationerna…” (s 292) Kommissionen rekommenderar att de frivilligorganisationer som är ackrediterade av generalförsamlingen (—) ska samlas i ett världsforum (—) regelbundet för att framföra sina åsikter om viktiga frågor i det globala handlingsprogrammet…” (s 293)

(Vår skapande mångfald. Rapport från Världskommissionen för kultur och utveckling. Unesco 1996)

The Stockholm Action Plan handlingsplan-sthlmskonf-98

Stockholmskonferensen ansluter sig till följande principer:

”5. Att upprätta en dialog mellan kulturerna framstår som en av de största kulturella och politiska utmaningar som världen står inför idag och är nödvändigt för fredlig samexistens. (—)

8. Samspel mellan kultur och utveckling, respekt för kulturell identitet, tolerans gentemot kulturella skillnader inom ramen för ett system grundat på pluralistiska demokratiska värderingar, social och ekonomisk rättvisa och respekt för territoriers enhet och för nationers självbestämmande är nödvändiga för varaktig fred.. (—)

12. Vi måste därför göra det möjligt för alla folk och samhällen att öka sin skapande förmåga och befästa existerande former för samlevnad och finna nya sådana för att därigenom bidra till mänsklig utveckling i verklig mening och övergången till en kultur grundad på fred och icke-våld.”

”Med beaktande härav framhåller konferensen följande: 1. Som en av de viktigaste beståndsdelarna i en politik för nationell och hållbar utveckling, bör kulturpolitik på grundval av en helhetssyn genomföras i samspel med politiken på andra samhällsområden; all politik för utveckling måste i grunden vara lyhörd för kulturen själv.”

(Kulturpolitik för utveckling. Handlingsplan antagen vid konferensen, Sv Unescorådets skriftserie nr 3, 1998)

mangfaldskonventionenUnesco-konventionen

Preamble:

”Generalkonferensen (—) erinrar om att kulturell mångfald som får utvecklas inom en ram av demokrati, tolerans, social rättvisa och ömsesidig respekt mellan folken och kulturerna är en nödvändig förutsättning för fred och säkerhet på lokal, nationell och internationell nivå. (—) betonar att det är nödvändigt att införliva kultur som ett strategiskt inslag i nationell och internationell utvecklingspolitik samt i internationellt utvecklingssamarbete och samtidigt beakta Förenta nationernas millenniedeklaration (2000) där man betonar vikten av att utrota fattigdom (—) konstaterar att globaliseringen som underlättas av informations- och kommunikationsteknikens snabba utveckling skapar helt nya förutsättningar för ett bättre samspel mellan kulturerna, samtidigt som den utgör en utmaning för den kulturella mångfalden, särskilt med tanke på risken för obalans mellan rika och fattiga länder.”

Mål

Målen för denna konvention skall vara (—) c. att uppmuntra dialog mellan kulturerna för att säkerställa mer omfattande och balanserade kulturutbyten i världen, vilka främjar ömsesidig respekt för kulturer och en fredskultur, d. att främja interkulturalitet för att utveckla samspel mellan kulturer i syfte att bygga broar mellan folken.”

Vägledande principer

”6. Hållbar utveckling. Den kulturella mångfalden utgör en stor tillgång för de enskilda och för samhällena. Att skydda, främja och bevara den kulturella mångfalden är en nödvändig förutsättning för en hållbar utveckling till gagn för dagens och framtidens generationer.”

Artikel 11. Deltagande av det civila samhället

Parterna erkänner det civila samhällets grundläggande roll när det gäller att skydda och främja mångfalden av kulturyttringar. Parterna skall uppmuntra det civila samhället att aktivt delta i strävan att uppnå målen för denna konvention.”

Artikel 13. Införlivande av kultur i hållbar utveckling

”Parterna skall sträva efter att på alla nivåer införliva kulturen i sin utvecklingspolitik för att skapa gynnsamma villkor för en hållbar utveckling och inom denna ram utveckla de aspekter som rör skydd för och främjande av mångfalden av kulturyttringar.”

(Konventionen om skydd för och främjande av mångfalden av kulturyttringar, antagen vid Unescos generalkonferens i Paris 3-21 oktober 2005)