Restaurera Lugnets naturreservat!

Falu kommuns förvaltning av Lugnets naturreservat har under 20 år varit urusel. Av de tre syftena med reservatet, område för aktivt nyttjande av Riksskidstadion-Lugnetanläggningen, bevara ett närströvområde för tätorten Falun och att så långt möjligt bibehålla det småskaliga jordbrukslandskapet (åker, äng, hage) har kommunens trafik- och fritisdsförvaltning i stort sett ensidigt brytt sig om det första syftet. De övriga tycks mest ha setts som krångliga inskränkningar i tävlingsverksamheten. Ett fjärde mål om information är också halvhjärtat vad gäller natur och landskap. Den huvudlösa hanteringen av fåren är alltså ingen engångsföreteelse. (För er som inte vet: Trafik och fritidsförvaltningen beslutade att nödslakta 32 friska, välmående får därför att det blev för dyrt!! Vi var några som lyckades stoppa slakten.)

För att återfå ett fint reservat, som fungerar för falubornas rekreation, som positivt för lokalklimatet och den biologiska mångfalden finns mycket positivt att göra. Men först måste kommunen ta tag i ett långt syndaregister. Här ett försök att skapa en eländeskatalog som kommunen måste ta tag i om det ska vara meningsfullt att gå vidare och göra positiva saker.

Diskutera avverkningsanmälningar med privata markägare

Hygge mot Gallsjön

Ovanstående ska föreställa naturreservat. Detta enorma hygge ligger på sluttningen mot Skuggarvet och Gallsjön. Enligt reservatsföreskrifterna har markägarna rätt att bedriva skogsbruk ”med särskilda hänsyn”. Ungefär hälften av reservatet består av privatägd mark och nu kalavverkas bit efter bit. Hela tiden nya hyggen. Kommunens egen skog kalavverkas inte men när man tar enstaka träd blir det rejäla markskador. Kan kommunen då inte hyra in Farmartjänst som har hästdragen timmervagn? För dyrt.

 

_DSC1595

Ett nyupptaget hygge. En skogsägare skickar in en avverkningsanmälan till Skogsstyrelsen som skickar för ev kommentar till kommunen och länsstyrelsen. Alla tre instanserna tycks utan diskussion säga ja.

P1060195

Det här är ”bara” en gallring men rejält sönderkört. Ris efter gallringar gör också marken svår att gå i om man inte flisar riset. Inget rekreationsområde.

 

P1040315

Ett hygge brukar ju inte vara särskilt roligt att gå på. Efter något decennium kan det bli helt ogenomträngligt. Stora ytor blir på grund av skogsbruket omöjliga att använda för rekreation, sommar som vinter. Ovanstående på norra sidan av Skuggarvsvägen.

Kommunen har beslutat att genomföra kontinuitetsskogsbruk (utan hyggen, man strävar efter stor variation av trädslag och trädens ålder) i all sin skog. Det gäller naturligtvis också skogen i Lugnetreservatet. Ett mål måste vara att all skogsskötsel kan bedrivas på ett hållbart sätt (idag 2000 hotade arter p g a svenskt skogsbruk + brist på rekreationsmark för människor). Kan inte kommunen åtminstone diskutera saken med de skogsägare som lämnar in avverkningsanmälan? Icke.

Sönderkörda marker – trots länsstyrelsens anmärkning

Sönderkörd mark

För kanske fem år sedan körde man ut snö från snökanonerna på mark som inte var tjälad. Bilden ovan togs sommaren efter, den nedre är nytagen. Vid en rundvandring med länsstyrelsens handläggare i juli 2012 påpekade hon att landskapet måste vara i sådant skick att det går att sköta med maskiner. Det går inte när där är djupa hjulspår. Kommunen fick ett skriftligt påpekande  men inte på något av alla de ställen där det är markskador har man reparerat dem. Jo, en ridväg som var helt sönderkörd så att den inte gick att rida på reparerade man.

Ungefär samma intresse visade trafik- och fritidsförvaltningen i frågan om ny snökanonanläggning. Ett villkor från länsstyrelsen var att man tog bort rester efter den gamla anläggningen. Men vattenrör från den gamla låg kvar mer än ett år i diken, i skogen, längs ängskanter. Intresset att göra det länsstyrelsen påpekar är alltså lamt, liksom intresset att vårda reservatet. Reservatet är till för att ordna tävlingar i.

Sönderkörd mark ladan

rör sticker upp   Här ett rör nerslaget i hagmarken – också ett hinder när gräset  ska slås.

Stängsel som skulle tagits bort

Redan när reservatet bildades 1990 föreskrevs att stängsel skulle tas bort. De har inte blivit finare med åren, de fyller ingen funktion utan skapar enbart barriärer för den som vill gå eller åka skidor fritt i reservatet.

_DSC7737

_DSC6098

Förstörda odlingsrösen

Det är inte tillåtet att skada stenmurar eller odlingsrösen i hagmarkerna. Men när rör och kablar till nya snökanonanläggningen grävdes ner var man och flyttade på två stengärsgårdar och när ett odlingsröse låg ivägen fyllde man ut runt halva röset – se bilden nedan. Är det att vårda odlingslandskapet? En privat markägare som flyttade lite på en stengärsgård i reservatet blev fälld i domstol men inte kommunen.

F d odlingsröse

 Nio meter bred, en meter hög gata i fårhage

Det är sankmark i svackan i en av fårhagarna. När man sprängde för nya snökanonsystemet råkade man på mer berg än kalkylerat. Den sprängstenen var det tydningen lämpligt att lägga i fårhagen. Hade man enbart velat skapa ett torrare spår hade man inte behövt en meterhög gata. Det här stämmer inte med den vedertagna bilden av ett bevarat odlingslandskap. Men den dyra sprängningen kompenserades med att man slapp transportera bort sprängsten.

P1010469

Kolliderande intressen mellan vandrare, cyklister och hästar – kommunen gör ingenting

Det vanligaste klagomålet från folk i reservatet lär vara att folk som går där får kasta sig åt sidan när MTB-cyklister kommer i hög fart. Cyklisterna har anlagt flera banor i reservatet, delvis nya i skogen, delvis på gamla stigar och vandringsleder. En del av de nyanlagda har medfört ganska stor åverkan på marken.

P1010946

P1010903

Efter rundvandring och diskussioner med MTB-folket har de nu beslutat att anlägga leder utan doseringar och schaktningar. Men fortfarande går MTB-lederna till stor del på samma stigar som vandrare ska utnyttja. Det är inte bara ett irritationsmoment när de kommer i hög fart, markslitaget blir också stort på ställen där det är blött. En liten bit stig har stängts av vid blöta i marken – men bara en bit.

_DSC6793

_DSC5839

För cykling gäller allemansrätten. Enligt förvaltningen kan man inte göra något åt saken. Skulle det inte gå att gå ut med rekommendationer till cyklisterna? Och på sikt diskutera ändrade reservatsföreskrifter? Nej.

Med ridningen är det annorlunda. Här finns reservatsregler som säger att man bara får rida på markerade ridstigar. S k kompisleder tillåter ridning utom i tjällossningen. Men det är vanligt med överträdelser, ryttare som rider ute i skogen och på vandringsleder som inte är tillåtna, ibland med rena lervällingen som följd. En bit vandringsled är i stort sett oframkomlig för fotvandrare blöta somrar.

De här konflikterna skulle gå att lösa om kommunen tog på sig ett ansvar att diskutera med olika parter och drar nya MTB-leder och ridstigar där det är konflikter. Kommunen ska kalla till årliga möten med kringboende och de som nyttjar reservatet men det sker ganska sporadiskt. På sådana möten skulle det annars gå att ta upp den här typen av konflikter till diskussion.

Ängslada förfaller

Ängsladan i hagmarkerna förfaller. Den borde ju ingå i ett bevarat odlingslandskap. Men trafik- och fritidsnämnden säger att man inte har pengar. (Fem miljoner till en grusgrop fanns.)

_DSC6089 _DSC6085

Snö till fram emot midsommar

Snöproduktionen till tävlingsspår, elljusspår mm är omfattande. Det måste ju finnas snö om det skulle bli rejält blidväder inför tävlingar. Det innebär höga barriärer som hindrar den som vill gå eller åka skidor på vandringslederna. Här nedan vandringsleden som följer vägen upp mot Sjulsarvet.

P1000840

P1000251_liten (2)

 

 

 

 

 

Och det är en absurd känsla med gatorna av snö i hagmarkerna, samtidigt som vitsipporna blommar.

P1010466 _DSC4132 P1010458

 Nerskräpning efter tävlingar – vem bryr sig?

_DSC6084                                   P1010999P1020002 (2)

Skyltarna och plåten vid ladan har legat i många år. Trots påpekanden. Tävlingsarrangörer lämnar ofta kvar skyltar, snitslar och orienteringskontroller i skogen och i hagarna. Vem talar om vad som gäller?

Förfallna rastplatser

Det här gapskjulet som haft utsikt mot Skuggarvet och Hornberget förses fortfarande med ved. Men taket är på upphällningen, bord, bänkar och eldpall är helt uppruttna, på väg att bli jord. Underhåll? Lite utsikt kunde också vara trevligt, när man ändå gallrade.

_DSC1551

 

_DSC9028

 

 

 

 

 

 

 

 

Och många av färisterna och trapporna som ska underlätta för besökare att röra sig i hagmarkerna är borta eller ruttna och farliga att gå i, som den på bilden. Ibland finns stora grindar som är tunga att dra åt sidan. Ibland är de stängda med buntband. Rörligheten för besökare i hagmarkerna borde premieras men det gäller bara om man går vissa vägar.

Dimma, rimfrost och buller från snöproduktionen

Slutligen en olägenhet som mer berör kringboende som får nattsömnen förstörd, främst av backsignalen från schakt- och pistmaskiner men också av snökanonerna i sig, omgivningen får leva med dis och dimma som bildas av snökanonerna och som täcker omgivningen med isbark. Snöproduktionen pågår ofta dygnet runt, speciellt inför stora tävlingar. Denna storskaliga produktion anses inte kräva miljötillstånd.

P1000726_liten

Snökanoner P1000223 P1030005Den här katalogen kan göras mycket längre

…men tills vidare kan den ändå illustrera att det hos trafik- och fritidsförvaltningen finns ett stort ointresse av att vårda skog och hagmarker, av att följa reservatsbestämmelser, av att följa lagar (t ex om att besvara skrivelser från invånarna snabbt) och att allmänt ta hänsyn till annat än den egna verksamheten. Tre nämndordföranden, en chef för trafik och fritid, en kommunarkeolog, en handläggare på länsstyrelsen och några från kommunen har vi gått runt med. Det har låtit som att vi varit överens om att det finns mycket av ovanstående som med enkla medel skulle gå att fixa. Det har också låtit som att de flesta inser att den kultur som finns inom trafik- och fritidsförvaltningen är ett problem. Och därför nu en omorganisation.

Snart sex år har gått sedan kommunen fick en första skrivelse med många av ovanstående punkter. Inget svar. Något år senare en ny skrivelse. Svar: Vi har inte tid. Ska vanvården fortsätta eller blir det en nytändning?

Ny kommunal organisation – vanvård av djur nytt tema

Sommaren 2015 har flera som bor i och runt reservatet engagerat sig i kommunens skötsel av fåren som ska beta och hålla hagmarkerna öppna. Vi var några som med mediers hjälp lyckades förhindra nödslakt av kommunens fullt friska får får (de avlivas på plats och skickas till destruktion). Problemet för förvaltningen var hur man snabbt skulle bli av med dem! Efter mediernas engagemang fattade politikerna beslut om att de skulle få leva.
Sedan har kommunen och en inhyrd fårskötare misskött fåren å det grövsta. Några kringboende började undra varför fåren gick kvar i fårhuset, de brukar ju gå ut på bete en månad tidigare. Dessutom stod de där utan mat. Kringboende gick, efter okej från kommunen, upp med fåren till bete i Lugnet.
Får är det effektivaste, billigaste och mest miljövänliga sättet att hålla hagmarkerna öppna – tanken med får i Lugnet. De har tidigare år fått alternera mellan flera olika hagar. Så icke i år. Kommunens får har fått gå i samma hage hela säsongen. De har haft ett kar med skitigt vatten plus en lerig bäck som är hälsovådlig och borde ha inhägnats. Grannar ställde in hinkar med vatten och satte upp saltstenar och efter påpekande från en djurskyddsinspektör fick de stödutfodring.
De inhyrda fåren gick också länge i samma hage. Både mat och vatten började ta slut. Efter påstötningar ställde kommunen dit en tankvagn. De rymde på löpande band när de inte hade mat. Efter påstötningar flyttades de till en annan hage. Därifrån rymde de också när maten börjar ta slut i den hagen. Bland de inhyrda fåren fanns tackor med lamm som behövde extra näringsrik mat.
Vid ett möte i våras med kommunala tjänstemän om skötseln av Lugnet var deras budskap var tydligt: politikerna måste skjuta till mer pengar och ändra direktiven för arbetet. Men hjälper det när viljan saknas?